Vi på SLMA hade äran att få bli inbjudna både av den libanesiska ambassaden i Sverige och Karolinska institutet till ett informationsmöte och konferens angående global hälsa i kris. De närvarande medlemmarna från föreningen var Dr Nayla Estetie, barnneurolog och ägare av två stycken BUMM mottagningar i Stockholm, Dr Randa Akouri, överläkare och assistant professor inom ob/gyn, Dr Sami Kawas, allmänläkare och rättsläkare samt Mirjam Messo, ST-läkare inom allmänmedicin och ordförande för SLMA.
Flera har ställt frågan ifall ministern, Dr Firass Abiad kan läka Libanon? Han axlar nu en av de svåraste ministerposterna i landet under en tid där hälsosektorn är i ett snabbt förfall. Läkemedelsbristen, de alltmer ökade hälso- och sjukvårdskostnader för patienterna, korruption och flykten av hälso- och sjukvårdspersonal från landet är en del av de problemen som han i dagsläget hanterar.
I Libanon finns det idag 32 statliga sjukhus. Var och en styrs av ett råd som utsetts av ett sekteristiskt parti baserat på principen om traditionell kvotering. "Partierna har delat upp de statliga sjukhusen mellan sig och de personer som utsetts att leda dem väljs ut utifrån deras politiska tillhörighet, oavsett deras kvalifikationer", säger verksamhetschefen för pediatrik och neonatologi på Karantinas offentliga sjukhus, Robert Sacy till L'Orient Today.
Människor har därför trott att Dr Firass Abiad tillhör det politiska partiet Framtidsrörelsen. Men i själva verket är Dr Firass Abiad ett undantag från regeln. Mustapha Allouche, vicepresident för framtidsrörelsen, berättar att Dr. Abiad faktiskt inte är ansluten till partiet. Han har heller inte en politisk historia. Han blev istället vald utifrån det framgångsrika arbetet han genomfört för Rafik Hariri sjukhuset där sjukhuset gjorde en spektakulär återhämtning från att vara konkurshotat till att bli framgångsrikt.
Under informationsmötet som anordnades av den libanesiska ambassaden i Sverige den 15 september informerade hälsoministern om det som händer i Libanon just nu. Exempelvis är sjukhusens största räkningar dieseln till generatorerna, ett sjukhus betalar 3-500 tusen dollar i månaden i diesel bara.
Ett annat problem som verkar vara stort är att folket bara vill ha medicin av ett visst märke och 80% vill aldrig byta ut dem mot liknande medicin med samma substans (det svenska apotek alltid gör). Det gör att medicin- och vårdpriserna ökar rejält.
Han tog ett annat exempel. En person i Turkiet kostar ca 350 dollar per år i vård, och då täcker staten det mesta av kostnaderna, de har tydligen väldigt bra vård till folket, I princip gratis. I Libanon kostar en person staten nästan det dubbla, 685 dollar per år, och får mycket sämre och dyrare vård. Innan krisen betalade en libanes som gick till ett statligt sjukhus 30% av kostnaden (i Sverige är det 2%), idag får de betala 85% och därför har ingen råd med det.
Han sa bland annat att cancermediciner köps in för 20 miljoner dollar per månad men majoriteten når inte folket. De upptäckte att vissa apotek säljer de på hyllorna och en del säljs till utlandet av lurendrejare. Såna mediciner ska ju bara ges ut på sjukhus annars.
Så vad är planerna? Hur ska man hantera en sådan kris där resurserna är mer eller mindre obefintliga? Ministern berättade att han håller på att införa en digitalisering av hela kedjan där de kan följa vart mediciner tar vägen hela tiden. En annan plan är att stärka upp primärvården så att vården blir mer tillgänglig för patienterna och mer kostnadseffektiv. Det han önskar från den Libanesiska diasporan är att inte förlora hoppet och att fortsätta att kämpa för en bättre framtid för landet. Han ber oss också om att leda genom exempel och vara den förändring som vi önskar se i landet.
Mvh,
Mirjam Messo
Ordförande för the Swedish Lebanese Medical Association
Comments